Vacuumveckan

För en människa som inte särskilt ofta bara hinner sitta ner och ta det lugnt känns en hel vecka av just sådant som en underlig bubbla av – ja inte vet jag.

Det började för flera veckor sedan med halsont. Sådan där typ av halsont när det känns som att det finns en tennisboll i halsen som bara skaver. Sedan i lördags brakade det loss och så gjorde jag inget annat än sov i tre dygn.

I tisdags steg jag upp och duschade. Det gjorde mig så utmattad att jag behövde ta en tupplur.

Nu har jag fortfarande ett rätt så tjockt huvud, båda öronen är i lås och det ringer konstant i det ena örat. Bihåleinflammationen orsakar en tandvärk som inte är så skön. Men jag kan åtminstone sitta upprätt! I korta stunder i varje fall.

Redan i går morse när jag öppnade Arenan funderade jag på om jag verkligen ska orka med en dag till av bara det här. Men vips så gick den dagen.

I dag ska jag genomgå det ultimata uthållighetseldprovet: hämta kidsen från dagis. Det brukar vara en ansträngning av sådan grad att det är möjligt att jag faller tillbaka i vacuumet efter det. Det återstår att se.