tisdag 15 september 2015

103 år. E t t h u n d r a t r e.

I söndags träffade jag min mormors syster för första gången. Hon är 103 år.

Hon hade massor att berätta, och jag hade massor att fråga. Ja härrijee så det finns mycket att fråga! Om min mormor, om deras barndom, ungdom och liv. 

Min mormor och hennes syster kom inte särskilt bra överens, så en lång tid visste jag inte ens om att vi hade släktingar. Hon påminner lite om min mormor. Hon liknar henne till utseendet och talar likadan sjundeådialekt.

Och det var så himla fint att få träffa henne! Hon var lite trött i benen, men hon hade inget fel på hörseln. Hon berättade roligt och ärligt om allt möjligt – och jag har minst en miljon frågor kvar som jag hoppas jag får svar på nästa gång. 

Hon föddes som det äldsta barnet i sin familj, och är den enda av 6 syskon som fortfarande lever. Lite ensam känner hon sig, eftersom alla hennes jämngamla har dött. Men hon tycker att man ska vara glad för att man får leva. 

Den inställningen vill jag också ha, den dagen jag blir 103 år.




Inga kommentarer: