måndag 5 januari 2015

Året som försvann

Året 2014 går till historien som året då jag glömde en massa saker och inte kunde minnas en massa andra saker. Vilka saker det gäller kommer jag inte ihåg just nu. Men jag har en känsla av att det var ett fint år, trots att jag inte minns så mycket.

Framför allt var 2014 året då vår lilla familj fick en person till. Jag var, ehum, liksom kanske inte helt förberedd på hur livet skulle vara med bebis och tvååring.

Det var också året då jag stundvis måste välja om jag skulle äta, duscha eller trösta bebis. Det gick omöjligt att göra alla tre under samma dag. Det var året då jag sov alldeles för lite och då jag kanske var lite onödigt arg (lustig bieffekt det där av att inte få sova ordentligt under långa perioder). Följaktligen var det också året då jag började besvara vänners babynyheter om att de ska få ett barn till med ett lite stelt leende och ett lite överentusiastiskt "Åh så roligt!" medan jag innerst inne tänkte "Stackars, stackars dig människa".

Men det var också året då min äldre son lärde sig prata. Det är ju bara så himla roligt att prata med en tvååring. Vi har haft många underhållande diskussioner i år, bland annat om att granen ska ha utekläder ute och innekläder inne. Och på nyårsafton tittade han förundrad på raketerna och sa "Titta mamma, rymdraketer!". Han har så mycket roliga och fina saker att berätta att jag borde gå omkring med bandspelare för att spara alla fina oneliners han bjuder på (anteckna orkar jag inte).

År 2014 fick vi också fira vår första bröllopsdag! Det är himla fint att få fira sådant vet ni.

Så, ja det var 2014 i ett nötskal. Barnen har börjat leka med varandra och båda tjuter av skratt när den ena springer runt och den andra försöker hänga med och krypa efter. Det är ju bara så roligt att se att de redan nu har sällskap av varandra. Året 2015 har med andra ord alla förutsättningar för att fastna i mitt minne lite bättre än 2014!

Nu har jag återgått till jobbet och firade det med att börja hosta som om jag skulle ha rökt i minst femtio år och med att få feber. Bra tajming där.

Inga kommentarer: