fredag 21 november 2014

Kommunikation, planering, studier och arbete

Nu är det ju lite ironiskt att jag studerar journalistik, som i allra högsta grad är kommunikation, men att kommunikationen inte alltid (läs typ aldrig) fungerar särskilt smidigt inom mitt ämne. Det kan med några dagars varsel dyka upp en ganska omfattande uppgift som ska göras eller så kan det meddelas en dag i förväg att man inte får gå kursen om man inte kan vara närvarande hela följande dag.

Jag brukar inte opponera mig för jag har insett att det inte leder någon vart. Universitetet är en extremt hierarkisk institution och ibland har jag känslan av att vissa lärare riktigt njuter av att få ha makten. "Är du inte närvarande minst 80 procent får du inte gå den här kursen!" "Ni har själva valt att gå den här utbildningen och då ska ni också vara här!" "Sen när ni är i arbetslivet går det inte att göra hur som helst! Ni ska lära er att ta ansvar!" är fraser som tutas ut åt oss med jämna mellanrum.

Faktum är att min erfarenhet av arbetslivet är att det är väldigt mycket flexiblare än studielivet. Jag har ännu aldrig varit med om en situation där en deadline i ett kritiskt läge verkligen inte skulle gå att förhandla när det gäller ett jobb. Å andra sidan brukar jag inte ta emot jobb om jag vet att tidtabellen är alldeles för tajt. Vill kunden att jag ändå ska göra arbetet är de villiga att förhandla om tidtabellen.

Jag hade extremt svårt med den här maktutövningen på universitetet när jag inledde mina studier igen efter att ha varit i arbetslivet ett antal år. Nu har jag fogat mig och ser för det mesta till att göra mitt med minsta möjliga arbetsinsats.

Som den här veckan till exempel. I måndags fick jag veta att jag ska skriva en artikel och en kolumn till fredagen. Hela tisdagen gick åt till ett seminarium, och på grund av veckans föreläsningar var barnvaktskvoterna fyllda redan för det ändamålet. Dagis vill veta Viggos dagisdagar i förväg så jag hade planerat att hans lediga dag skulle vara på torsdag. Det här gör det omöjligt för mig att ens hitta en lucka då det går att skriva något till fredagen.

Skulle det gälla ett jobb skulle jag inte ta emot arbetet med så här kort varsel, och om det på riktigt skulle gälla ett jobb brukar jag få veta det i så pass god att jag ser till att ordna tid för att göra jobbet ordentligt. Men när det bara plötsligt dyker upp uppgifter så här så har jag inga andra alternativ än att gå där ribban är lägst för att göra minsta möjliga skada på mitt dagsschema. Så jag krystade ur mig en nyhetsartikel och en kolumn medan Viggo hoppade i soffan och Elis härjade på mattan. Lite tid för renskrivning när Niklas förde Viggo till dagis på fredag morgon.

Jag tycker verkligen att universitetsundervisningen borde ta sig till 2010-talet. Jag förstår till en viss del att det kanske finns folk som bara slappar och att man ska lära sig hålla deadline och så, men enligt min erfarenhet har vi inte en enda slappare i vår klass. Tvärtom är alla verkligen ambitiösa och orsaken till eventuell frånvaro från föreläsningarna beror oftast på att folk går andra kurser. Eller på att de flera veckor i förväg har planerat in en arbetstur just den dagen som dyker upp i kursschemat en dag i förväg. Och även de yngsta studenterna är ju faktiskt också vuxna. Då känns det onödigt att vi blir hunsade som barn på femtiotalet. Och framförallt borde lärarna inse att det i allra högsta grad är viktigt att de informerar om saker i förväg. Att sköta kommunikationen bättre.

Inga kommentarer: