tisdag 2 september 2014

Misslyckade föräldrar rf?

Ja, inte var det direkt den stoltaste stunden i mitt liv när jag hämtade barnet från dagis och två mycket lättade dagisfröknar utropade att min son är lat, envis och busig. Och att han inte ens kan klä på sig själv.

Eh. Vi utkämpar krig hemma från morgon till kväll om allt från att man ska sitta på pottan till att man ska sitta när man äter, äta sin mat själv och  inte hälla ut mjölken eller kasta omkring mat. Om att inte kasta ner saker från balkongen och rita på parketten. Om att inte lyfta lillebror, kasta saker på honom, stiga på honom slå honom eller göra honom illa på annat sätt. Om att gå ut från dörren och upp för trappan när vi kommer hem igen.

Så till mitt försvar kan jag endast säga att jag inte har orkat lära honom klä på sig själv. De gånger jag har försökt sitter han och skriker och gråter att jag ska hjälpa honom och jag får ändå göra det själv. Det gör liksom mitt liv lite enklare om jag inte tar den striden också varje dag.

Lat och envis. De orden har ekat i mitt huvud hela natten.

10 kommentarer:

Hanna sa...

Men FY så elakt sagt! Härregud, man kan inte behöva kunna allt när man ännu bara är 2 år!

Och jag anser att det är en självklarhet att man tar enkla vägar ut, annars är ju hela dagen ett enda stridsfält.

Hälsar morsan som åter matar kvällsgröten åt sin 2,5-åring för att a) det går snabbare, b) det blir mindre klott och c) det är enklare för alla.

Kram och p.s. tycker vi ska ses snart!

Prinsessan Heidi sa...

Jamen så där säger man inte om en tvååring, och allra minst till mamman! Och vet du förresten, BRA att han är envis. Det är envisa människor som går långt och får något till stånd. Och lat är han antagligen inte, och han kommer att lära sig allt han behöver kunna, det gör alla barn helt naturligt, utan att man ska behöva gå omkring med onödiga skuldkänslor för att de inte kan ALLTING NU GENAST. Alltså argh säger jag! Kramar!

Lisa sa...

Du är bäst!

Pia sa...

Fyy, en sån kommentar. Jag kompar Lisa här! Och så tycker jag du ska vara stolt över din viljestarka son och över dej själv. Det är ingen picnic att käbbla emot en 2-åring som inte ännu kan resonera.

Camsan sa...

Tack för stödet hörni. Jag ringde dagis dagen efter och sade att det nog definitivt inte kändes okej att de sade sådär och hela personalen i gruppen bad om ursäkt följande dag. Så allt känns lite bättre efter det. Men hu! Inte är det direkt proffsigt att bete sig sådär.

jro sa...

Vad bra att du ringde! Och bra att de bad om ursäkt. Jag tycker inte det är okej att säga så om någon, oberoende av ålder! Vad tror man att man vinner på det? Det kan förstås vara lite tröttsamt för vuxna ibland (inkl föräldrar och dagispersonal), men i det långa loppet är humor och viljestyrka sjukt bra egenskaper i livet. Det är ju personalen i egenskap av pedagoger som får work around it liksom. Herregud, vilken 2-åring trotsar inte? Kram på er!

Anonym sa...

Camilla, fortsätt att hjälpa ditt barn om det underlättar er vardag, han kommer nog att lära sig klä på sig tids nog men han behöver också få mammas hjälp - det är inte alltid så lätt att plötsligt måsta vara stor och dela på allt där hemma med en liten en -speciellt mammas och pappas tid och uppmärksamhet. Så tänk inte på det som om du inte lär honom att klä på sig utan att du unnar honom en liten extra stund mellan honom och dig som kan vara guld värd.

Anonym sa...

Förra kommentaren var från mig, Marianna, glömde underteckna. Hoppas att ni har dett bra sådär för övrigt!

Camsan sa...

Det var jättefint och klokt sagt Marianna, jag hade inte ens tänkt på det på det sättet. Och roligt att höra från dig!

Ennet sa...

Nej med gud vilken hemsk och oprofessionell kommentar! Usch! Vad bra att du sa ifrån! Vad tänkte dom riktigt? Hur många dagar har dom umgåtts med honom? Oberoende, säger man inte så om ett barn. Han har nyss börjat på dagis och fått ett syskon, ganska stora förändringar i ett barns liv. Inte kan min 2-åring klä på sig själv, han klär av sig allt hjärtans gärna men int på sig. Hemma matar vi ofta honom, förutom om det är nåt som han tycker är supergott. Typ glass och kaka och cornflakes. I ett halvår åt han endast om han fick se på video samtidigt. Det gick om. Barn går igenom faser, andra jobbigare än andra. Det borde dom på dagis vara mer än medvetna om. Hade en kompis med familj på besök på sommaren, dom hade en 1-åring och en 6-åring. 6-åringen ville dricka ur babymugg, åka barnvagn, bli buren etc. När hon fick göra det en stund så gick det om och det blev betydligt mindre skrik och gråt. Hennes reaktion var förståelig och naturlig.