torsdag 14 augusti 2014

En enkel fråga

I vintras såg jag på ett aktualitetsprogram där det diskuterades den subjektiva rätten till dagvård.  En av dem som var med i programmet var en sexbarnsmamma som inte tyckte att man skulle ha äldre barn på dagis medan man är hemma med det minsta barnet. En av hennes fraser har etsat sig fast i mitt minne: Om man en gång har skaffat barn, varför vill man inte umgås med dem då?

Så när en dag går ut på att slåss om allt från att borsta tänderna till på vilka ytor man får rita och bannor över mjölk som hällts ut med avsikt hör jag den där frasen eka i mitt huvud. Om man en gång skaffat barn, varför vill man inte umgås med dem då?

När jag till sist är så kissnödig att jag måste lämna barnen för sig själva, även om jag vet att den minsta kan råka ut för allt från babysitterkatapulten till solkrämskorken i ögat, hör jag den där frasen. Om man en gång skaffat barn, varför vill man inte umgås med dem då?

När jag tvättar bajs ur håret på storebror och när jag slänger den förstörda lunchen i komposten hör jag den där frasen. Om man en gång skaffat barn, varför vill man inte umgås med dem då?

När barnet blir serverad spagetti och gråter floder över att det inte är makaroner, och när han kastar omkring alla pusselbitar som jag redan en gång plockat upp och städat undan, ekar den där frasen i huvudet. Om man en gång skaffat barn, varför vill man inte umgås med dem då?

Ja-a. Svårt att säga.

4 kommentarer:

Ennet sa...

Jag tycker hela påfundet med att man inte ska få ha äldre syskon på dagis om man är mamma-/pappa-/föräldra/vårdledig är helt fullkomligt befängd och luktar gammal 50-tals moral. Blir så arg över moraliserande och bakåtsträvande bajspolitik. Pinsamt är vad det är.

Hedda sa...

Jag skulle bli vansinnig om inte storebror skulle ha dagis att vara på. Jag är inte funtad för att underhålla en hyperaktiv 3,5 åring dag ut och dag in, samtidigt som man borde försöka koncentrera sig på lillasyster som alltför ofta i så fall blir tvungen att utforska den stora nya världen själv, utan att jag hinner ge henne den tid jag skulle vilja. Och storebror ääälskar sitt dagis, sina kompisar och alla aktiviteter och den verksamhet som de har där. Och så råkar han ha världens bästa dagis dessutom. Sen när han fått utlopp för all sin energi är han mycket trevligare att ha att göra med. Och just nu känns det jätteokej att vardagen och dagis kommit igång igen efter ett långt och skönt, men ganska påfrestande sommarlov.

Camsan sa...

Ennet: Jo jag tycker också det är märkligt att man ska skuldbelägga föräldrar som låter de äldre barnen vara kvar på dagis. Det är helt onödigt att moralisera över andras val.

Hedda: Den tiden som jag nu haft båda hemma har det varit just så där, ingen tid för bebisen och en massa energi och tid går åt till att försöka underhålla storebror. Jag tror också att det är roligare för alla i vår familj att Viggo snart ska tillbaka till dagis. Lite mer underhållning för storebror, lite mer tid för bebis och ens lite vila för mej. En win-win situation.

jro sa...

Äsch, så onödigt att skuldbelägga nån annans val! Var och en måste ju göra som det känns bäst, alla barn föräldrar och familjer och situationer är olika. Det borde ju vara självklart att olika saker passar olika individer. Dessutom, bara för att barnen är på dagis betyder det väl inte att man inte umgås med sitt barn? Ibland kan ju umgänget dessutom bli roligare för alla parter om man varit på varsitt håll först.