fredag 7 februari 2014

Den visuellt fördärvade instagramgenerationen

För tillfället pågår en produktionsperiod på skolan. Vi gör tidning, webb och radio och man kan följa med vårt arbete och läsa tidningen på smocka.fi. Jag hade själv det roligaste uppdraget igår, att bildsätta en artikel och tidningens parad. Jag var ute på stan och fotograferade miljöföroreningar, behandlade bilden och lämnade in den. Jag croppade, fixade färgen och exponeringen lite. OBS: Lite.

När jag sedan såg resultatet i morse höll jag på att sätta kaffet i halsen. Bilden såg ut som något som lika bra kunde ha postats på Instagram.

Här är bilden jag lämnade in.


Hela poängen med den smutsiga snön, de smutsiga bilarna och trafiken bara försvann i ett svep. Och i tryck såg bilden ännu värre ut, den var alldeles hytseriskt orange.

På ett sätt förstår jag att man inte kan se det fina i en naturlig bild om man vant sig vid att alla bilder ska ha ett instagramfilter. Om jag inte skulle vara gift med en fotograf och av honom ha lärt mig det jag kan om fotografering skulle kanske jag också tycka att foton som beskriver verkligheten inte ser tillräckligt intressanta ut.

Det finns ändå många problem med att manipulera en bild i tidningen. Inte minst tycker jag att det blir ett etiskt problem med att bilden är gjord att se smutsigare ut än verkligheten, när artikeln handlar om luftföroreningar. Jag tycker inte heller man kan utgå ifrån att allmänheten nog förstår att bilden är manipulerad. Den vanliga mediekonsumenten ser inte nödvändigtvis vad som är fejk och vad som inte är det. Ett annat stort problem är att fotografen inte kan ansvara för bilden då någon annan redigerat den, och i så fall måste det anges att bilden är redigerad och redigerarens namn. Och vad är i så fall poängen med att sätta tid och energi på att komponera en bild med ljus och exponering när det ändå förstörs i redigeringsskedet?

Det bildredigeraren i det här fallet inte verkade förstå är att Photoshop är ett verktyg som är bra på många sätt, men att photoshoppa är alldeles onödigt om bilden inte blir bättre av det. Fotografen lägger ner tid och energi på att komponera bilden och på att få ljuset rätt, och att det sedan förstörs av en redigerare medan fotografens namn står under bilden blir bara fel. Jag skulle aldrig skriva under bilden i den redigerade varianten som publicerades. Någonsin. Och därför känns det också besvärligt att potentiella framtida arbetsgivare ser bilden och bedömer min fototalang enligt vad jag ser som en mycket misslyckad redigering som inte alls beskriver det jag ville visa med bilden.

Jag gav så klart feedback på det här och jag hoppas att samma misstag inte upprepas fler gånger. Hela tidningen kan läsas i sin helhet här. Inne i tidningen finns också en bild av mig som inte är redigerad enligt min smak, men det var inte lika farligt som det här. Och min grundpoäng här är alltså: varför manipulera en bild som inte behöver manipuleras?

4 kommentarer:

Pia sa...

Oho! det är fritt fram att hipsta & insta sina egna bilder till lust och leda, men det där var ganska saftigt. Big NO NO. Och din bild var ju så sjukt mycket bättre och mer beskrivande innan.

Camsan sa...

Mm, det tyckte jag också. Tack för stödet :)

Sofia sa...

Jag är, Camilla, av precis samma åsikt som du. Jag håller med om varendaste ett ord i denna text.

Det känns faktiskt lite sorligt, att verkligheten i sig inte "duger", i synnerhet då den är tusen gånger mer intressant.

+ jag jobbar dagligen med bilder och kan säga att sån där photoshop-overload ser ju bara förjävligt hämskt ut.
Din ursprungliga bild e är jätte fin, medan den "fixade" bilden ser i mina ögon t.o.m rätt oproffessionell ut.

Camsan sa...

Tack för kommentaren, jag håller med dig Sofia.