tisdag 23 juli 2013

Minnen av mintgrönt

För länge sedan hade vi en liten stockstuga på en tomt i Esbo. Det var min mammas barndomshem som hade fått hänga kvar i ursprungsskick ända tills tomten kom till bättre användning för ca 10 år sedan.

I det huset fanns ett mintgrönt kök. ALLT var mintgrönt, övre skåpen och nedre skåpen, lavoarskåpet och vedskåpet, hatthyllan och till och med möblerna var målade i samma mintgröna färg. Jag tyckte det var helknäppt. Och vansinnigt fult.

Så i vår var plötsligt årets trendfärg mintgrönt. Det har fått mig att tänka rätt mycket på det där köket igen. Hur fint det egentligen var. Stora träskåp med gamla fina handtag, vedspis och bara kallt vatten från en urgammal vridkran och emaljlavoar. Hur mommo brukade koka potatisgröt vid vedspisen. Och hur jag tyckte att potatisgröt var vidrigt då (alltså jag har inte smakat på det sedan jag var barn så jag vet inte vad det skulle smaka idag).

Ett av mina målprojekt i sommar har varit att fräscha upp den gamla Lundiahyllan som håller ordning i vårt hemmakontor. Det mesta ska bli vitt, men några delar ska bli mintgröna. Och vid nästan varje penseldrag tänker jag på det där mintgröna köket. Hur fint det var. Och hur mysigt där var i det där huset. Och hur jag avskydde den där färgen som jag nu målar på vissa av Lundians delar. Jag önskar att jag hade haft lika stor uppskattning för allt det gamla, och för att återanvända och återvinna då som jag har nu. Men oh well, huset är borta och det mintgröna köket med det. Men det känns fint att kunna sitta och tänka på det emellanåt.
Måla måla, flera lager.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Snickerboa hoppfallera å Snickerboa hoppfallerej e bra å ha hoppfallera för lilla dej hoppfallerej

Camsan sa...

haha, jo, sant.