torsdag 28 januari 2016

Vacuumveckan

För en människa som inte särskilt ofta bara hinner sitta ner och ta det lugnt känns en hel vecka av just sådant som en underlig bubbla av – ja inte vet jag.

Det började för flera veckor sedan med halsont. Sådan där typ av halsont när det känns som att det finns en tennisboll i halsen som bara skaver. Sedan i lördags brakade det loss och så gjorde jag inget annat än sov i tre dygn.

I tisdags steg jag upp och duschade. Det gjorde mig så utmattad att jag behövde ta en tupplur.

Nu har jag fortfarande ett rätt så tjockt huvud, båda öronen är i lås och det ringer konstant i det ena örat. Bihåleinflammationen orsakar en tandvärk som inte är så skön. Men jag kan åtminstone sitta upprätt! I korta stunder i varje fall.

Redan i går morse när jag öppnade Arenan funderade jag på om jag verkligen ska orka med en dag till av bara det här. Men vips så gick den dagen.

I dag ska jag genomgå det ultimata uthållighetseldprovet: hämta kidsen från dagis. Det brukar vara en ansträngning av sådan grad att det är möjligt att jag faller tillbaka i vacuumet efter det. Det återstår att se.

onsdag 25 november 2015

En timme fritid

För ett tag sedan var hela vår familj bortbjuden på brunch. Det var lite som i tonåren: man går på fest och efter festen finns det inte en hel pryl i hela huset. Våra barn har anammat den här crash the place-mentaliteten som rådde bland tonåringarna i min ungdom.

Vi träffade lite gamla vänner som vi inte sett på ett bra tag. Två av dem var rätt så hålögda nyblivna tvåbarnsföräldrar. Den ena av dem lät lite uppgiven.

– Det är jobb, sen hem, sen den där ena timmen fritid och sen sova, sa han.

Vi kände oss lite förvirrade.

– En timme fritid? Var hittar du den?? utbrast min man och jag i kör.

Det visade sig att han menade den där timmen mellan att barnen har somnat och innan man själv stupar av trötthet. Den där timmen mellan nio och tio på kvällen. Den där timmen när man ska tömma diskmaskinen och tvättmaskinen, slänga grötrester och diska haklappar, torka grötklet från väggar och tak, packa väskan för morgondagen, ta fram barnens regnkläder, göra det där sista jobbet som man inte hann göra på dagen. Den kallade han för fritid.

tisdag 13 oktober 2015

Midnatt råder, tyst det är i huset (och i huvet).

Klockan är midnatt och jag sitter fortfarande uppe med dagens arbete. Det är lätt jobbigt.

Dessutom går det trögt. Min hjärna är inte i det skarpaste laget den här tiden på dygnet.

onsdag 23 september 2015

Klantförälder. I repris.

Plötsligt en morgon står man där och försöker trycka sin sons fötter in i skorna. Det är bråttom, som alltid, förstås. Jättebråttom.

Och då inser man plötsligt att skorna är för små. Och inte så där lite för små. Utan så där sjukt små att de antagligen har varit för små en längre tid. Så små att dina egna fötter aldrig skulle överleva en halv sekund i så små skor.

Så man svischar ju iväg till butiken och köper nya skor åt det stackars barnet direkt. Och hoppas att fötterna inte hunnit bli missbildade och börjat växa åt fel håll (eller sluta växa eller något) under tiden de varit instängda i för små skor.

Nå ja, då kunde man ju tycka, att man liksom inte skulle göra favorit i repris. Åtminstone inte redan följande vecka med det andra barnet.

Men nu är det lugnt i storfotslandet! Alla har lagom stora skor igen.

tisdag 15 september 2015

103 år. E t t h u n d r a t r e.

I söndags träffade jag min mormors syster för första gången. Hon är 103 år.

Hon hade massor att berätta, och jag hade massor att fråga. Ja härrijee så det finns mycket att fråga! Om min mormor, om deras barndom, ungdom och liv. 

Min mormor och hennes syster kom inte särskilt bra överens, så en lång tid visste jag inte ens om att vi hade släktingar. Hon påminner lite om min mormor. Hon liknar henne till utseendet och talar likadan sjundeådialekt.

Och det var så himla fint att få träffa henne! Hon var lite trött i benen, men hon hade inget fel på hörseln. Hon berättade roligt och ärligt om allt möjligt – och jag har minst en miljon frågor kvar som jag hoppas jag får svar på nästa gång. 

Hon föddes som det äldsta barnet i sin familj, och är den enda av 6 syskon som fortfarande lever. Lite ensam känner hon sig, eftersom alla hennes jämngamla har dött. Men hon tycker att man ska vara glad för att man får leva. 

Den inställningen vill jag också ha, den dagen jag blir 103 år.




torsdag 10 september 2015

Det kom ett brev

Ibland glömmer jag lite att det jag säger i radion faktiskt går ut i hela Svenskfinland. Att människor som jag inte sett på åratal antagligen hör mig i radion ibland.

Så i dag fick jag ett mejl av min gamla professor från Åbo. Han skrev att han blir så glad när han hör min energiska och distinkta röst i radion.

Och jag blev så innerligt glad av hans mejl. Det har värmt mitt hjärta hela dagen att min gamla professor är så glad över att få höra mig i radion.

Hela stämningen från litteraturvetenskapen i Åbo sköljde på något sätt över mig som en varm våg. Det sög visserligen läsivern ur mig att studera litteraturvetenskap, men härrijee så jag älskade det ämnet alltså! Att få djupdyka i berättelser, berättarröster och berättarperspektiv, att hitta mönster och analysera och bena och tolka och fundera på berättelsen ur olika vinklar. Att sätta in berättelsen i en samhällelig kontext och försöka se vad den berättar om sin egen tid. Det är en sådan kontrast till att dag efter dag konfronteras med världens krassa verklighet som medierna rapporterar om dygnet runt.

Och undervisningen där var fantastisk. Där var det alltid en så peppande stämning bland lärarna gentemot studenterna. Alla var måna om att studenterna skulle göra bra i från sig och var inspirerande, vänliga, trevliga, och ville studenterna väl. Det var något helt annat än de studier jag håller på med nu.

Och professorn bjöd alltid på sherry efter att någon hade haft sin sista gradupresentation. Och sherry vet ni, det är så himla himla gott.

Jag tror jag måste köpa hem en flaska.

fredag 14 augusti 2015

Ett sommarinlägg

Vi har gjort en massa i sommar. Samtidigt har vi inte gjort något särskilt speciellt. Men när man är liten är det ganska spännande att bara titta på svampar på egen gård.

Och att bada alltså! Det är ju det bästa som finns! I badkar, eller bara ett tvättfat. Hur spännande som helst.

Vår bebis ryms i ett tvättfat.

Jag tog roddbåten till jobbet ibland. Har jobbat rätt mycket i sommar.


Det större barnet lärde sig gunga med gungan för stora barn.


Vi har läst mycket.


Vi spelade schack vid Bellmans staty i Stockholm.

Vi plockade blåbär.


Har du sett herr Kantarell?


Vi har lekt på stranden.


Vi har sovit tupplur (och ibland inte).


Bebisen käkade en sådan här. Vet fortfarande inte vad det är.


Jag har beundrat små fötter.


Min förstfödde justerade glasskioskens öppettider.


Barnen har druckit sugrörssaft.


Vi har köat ivrigt till Borgbackens apparater.

onsdag 5 augusti 2015

Vakärt

Kolla in lite bilder från vår semester här!

onsdag 29 juli 2015

Tack!

Ni vet, så där när man börjar på ett nytt jobb så händer det ju ibland att man inte är så där, eh, hur ska vi säga, direkt jättebra genast i början? Eller ni kanske är det, vad vet jag. Men jag är det i varje fall inte.

Det är ju okej ibland, det mesta går ju oftast att fixa. Men det är liksom lite så där lätt töntigt när man gör det i direktsändning. I riksnyheterna.

Då vet ju liksom hela Svenskfinland att man klantar sig.

Som i morse, när jag mitt i sändningen upptäckte att jag hade planerat in en minut för lite saker att säga. En minut radiotystnad är liksom ganska mycket tystnad.

Eller en gång när jag skulle avsluta nyhetssändningen med att säga mera nyheter om en timme. Då blev jag plötsligt jätteosäker på om det faktiskt blir mera nyheter om en timme. Så då beslöt min halvspontana hjärna sig för att säga tack o hej i stället. Och halvvägs in i den frasen så insåg min halvspontana hjärna att det är liksom ganska töntigt att säga tack o hej (underförstått fortsättning: leverpastej) i nyhetssändning.

Så det blev bara ett lätt avhugget tack. Jag tackade liksom för att jag hade läst färdigt nyheterna. Eller för att folk lyssnade. Ja inte vet jag vad jag tackade för.

lördag 18 juli 2015

Tröttheten, tröttheten

Alltså den här tröttheten som har lagt sig som en beständig aura kring min kropp och själ. När ska den försvinna?

Hela våren tänkte jag att det lättar sedan när studierna slutar så att jag hinner chilla lite.

Sen fanns det så mycket jobb att göra att jag i hela juni hade en ledig dag. En.

Sen tog jag nästan två veckor semester och tänkte att jag skulle vila upp mig då. På resa med barn och släkt och bollhav och Junibacken. (Vet inte vad jag tänkte där).

Nu när hela världen är på semester finns det igen så mycket jobb att jag inte vågar säga nej. För som frilans vet du ju aldrig när jobbet tar slut.

Ni som är mer garvade frilansare, när vilar ni?

fredag 26 juni 2015

Två listor

1) Vad jag vill göra:

– Hänga med min husband.
– Spatsera runt holmen med familjen.
– Vara lite kreativ och sy något roligt.
– Läsa den där inredningstidningen jag köpte för flera veckor sedan.


2) Vad jag gör:

– Sitter inne och knapprar på tangentbordet.
– Sitter inne och tänker så det knakar.
– Sitter inne och funderar på att jag vill göra något helt annat.
– Sitter inne och tänker att jag senast haft en ledig dag i början av juni.

Lista 1 och lista 2 motsvarar liksom inte riktigt varandra nu.

onsdag 24 juni 2015

Nyheter och konst

Baksidan med att arbeta med nyheter är att man endast ser det dåliga som händer i världen. Och det händer jättejättemycket dåliga saker i världen. Jag blir liksom lite lätt deprimerad av det.

Då är det är himla skönt att få koppla bort nyheterna och arbeta med texter som handlar om kultur och konstutställningar i stället. Det ger liksom lite bevis på motsatsen. Att allt i vår värld ändå inte är helt genomruttet.

onsdag 17 juni 2015

Nattskiftet

Ja, när man dubbelbokar sig får man jobba dubbelt (man = jag). 

Det är onekligen lätt snopet att få ett samtal från sin arbetsplats där folk undrar om man behagar dyka upp i dag (man = jag). Och det behagar man ju så klart. 

Så därför kör jag nu nattskift med det jag egentligen hade tänkt jobba med i dag. 

Och måste börja dubbelkolla och trippelkolla arbetslistorna.

måndag 15 juni 2015

Sommarkontor och skärgårdsbarn

Ibland har man tur, när man får ha sommarkontor i skärgården. Det är ganska skönt att titta ut på havet mellan varven.

När jag kom ut hit hade resten av min familj huserat här redan ett bra tag. Så när jag skulle hjälpa treåringen i båten tog han själv i linan och ba "mamma jag kan själv". 

Sen hoppade han smidigare och säkrare än jag någonsin gjort in i båten. 

Men han har ju iofs åkt båt i hela sitt liv.
Yngsta barnets första möte med abborrar.

tisdag 9 juni 2015

Lyxen av att få arbeta hemma

Alltså det här med att få arbeta i eget hem i sitt eget kontor! Det är så himla skönt! Bara gott kaffe både till frukost och efter lunch, och lite bebisgos mellan varven.

Rekommenderas!

Effektiviteten är dock inte på topp eftersom en kontorsassistent på ett år inte är, ehum, kanske den bästa assistenten, om vi säger så. Men just nu sover assistenten så då går det bra att jobba.

onsdag 3 juni 2015

Lyssna på det här i kväll!

Ikväll blir det kortdokumentärfestival i Radio Vega kl. 21. Vi är fyra personer som berättar om våra dokumentärer, och så klart får ni höra dem också.

De handlar om ätstörningar och anorexi, missbruk och syskonskap, LSD och hallucinationer och om en brand som förstörde livet för en hel familj.

Här finns en artikel som anknyter till min dokumentär. Från artikeln kan ni också klicka er vidare till Arenan där alla dokumentärer finns uppladdade. Min dokumentär heter Branden.

Schh, lyssna!

tisdag 2 juni 2015

Lyssna!

Okej hörni nu! Den här veckan sänds min mycket sorgliga radiodokumentär Branden i radio Vega. 

Första gången sänds den i morgon kl. 11.48, andra gången i morgon kl. 19.22.

I morgon, alltså onsdag, kväll blir det också kortdokumentärfestival i Radio Vega klockan 21, och då kan ni höra mig och mina tre studiekompisar berätta om våra dokumentärer. Och höra alla fyra dokumentärerna så klart.

Branden sänds ännu på lördag förmiddag och på söndag. Och från och med i morgon kan ni så klart lyssna på den på Arenan. Jag lägger upp en länk när den är publicerad.

Lyssna lyssna!

söndag 17 maj 2015

Fem maskiner tvätt

Så mycket tvätt blir det av ett barn som kräks som en fontän en hel dag.

Om ni någonsin har undrat alltså.

Det här är nog den värsta kräksjukan jag någonsin stött på. Har inte själv varit så utslagen under en så lång tid någonsin, och barnet som spydde gjorde det tio timmar nonstop. Till slut måste vi skicka barnen till morföräldrarna, det går ju inte att ta hand om sina barn när man själv kräks till höger och vänster.

onsdag 13 maj 2015

Att göra det man tycker om

Jag har länge länge, i många år, haft en dröm om att jobba både som journalist och som översättare. Att kombinera de två och jobba precis så mycket som det passar mig och min tidtabell. Och bara göra roliga jobb.

Och i går slog det mig att jag är ju där nu! Mission accomplished liksom!

Nu ska jag vara lite nöjd ett tag och sluta hetsläsa arbetsplatsannonser.

tisdag 12 maj 2015

Du vet liksom aldrig när du kan bli tvungen att springa

Min senaste graviditet lämnade mig med bestående men i foten. Jag kan bara använda skor som är extremt bra på fötterna. Som typ lenkkare med bra stötdämpning och sådant. Annars säger det knak i höger fot för varje steg. Det är mycket smärtsamt.

Det fina är ju då att jag inte känner någon  press för att mina skor måste vara superchica eller så.

Och att det är sjukt bra med springskor på fötterna när man har brådis till bussen eller metron. Plus att det är bra och bekvämt. Inga skavsår! Hurra!