En liten uppdatering

Jag förstår att ni alla sitter som på nålar och väntar på den spännande bebisnyheten! Men den kommer inte ännu.

Det mest spännande som hänt den här veckan är att jag stickat färdigt en socka och är halvvägs med den andra och att jag tänkte halka på väg till butiken idag. Jag har lust att röja balkongen och laga den i beboeligt skick till våren men magen stör all form av aktivitet som kräver någon form av rörlighet så balkongstädning får bli tills senare.

Nåh, har jag varit gravid i 41 veckor så ska jag väl klara en vecka till. Det har ju trots aldrig varit närmare än nu, som Hanna uttryckte det.

Men mina nya yllesockor alltså! Nog blir de fina så det förslår!

Födelsedagsmånaden

Mars är förresten födelsedagsmånad! Då får man fira alla dagar bara för att man fyller år. Nu blir mars födelsedagsmånad dessutom i dubbel bemärkelse eftersom bebén ska ut i mars. Som ni ser så finns det inte särskilt mycket plats för den mer. Eller för mig för den delen heller. Klick.

Hälen

Jag har stickat min första häl! Här hjälpte dock inte endast den världsomspännande webben utan mammas telefonstickjour fick också stå till tjänst. Men det blev en hel häl i alla fall! Heja jag!

Ladda med kolhydrater

Jag läste nånstans att man ska ladda med kolhydrater inför förlossningen. Så jag passade på och laddade med en hel skål karkki. Så att inte energin tryter sen om det skulle råka bli dags i natt.

Små mumintroll och randiga yllesockor

Sockskaft är lätt att sticka! Därför blev det så långt. Snart måste jag nog ändå börja sticka hälen och jag blir inte riktigt klok på instruktionerna. Som tur kan man äta muminkarkki medan man funderar.

Billiga skönhetsbloggen

Inspirerad av JRo har jag också börjat jaga aluminiumfria deodoranter. Jag minns inte exakt varför aluminium är så dåligt men dåligt lär det vara i alla fall. (Jag är säkert offer för någon ond marknadsföring nu.)

Hittills har jag använt en från Biotherm som varit riktigt bra, dyr men bra. Igår snubblade jag över en Nivea som kostade ungefär en tiondel av den förstnämnda.

23,90 € vs. 2,60 € ka-ching!

 Efter en halv dags användning fyller Nivean sin funktion som den ska, dessutom vinner doften över Biothermdeon med hästlängder. Hoppas bara billigt klarar av resten av dagen också.

En komplimang

Såhär när man lufsar omkring på stan i sin något överpregnanta kropp i 41:a graviditetsveckan blir man nog riktigt glad när en random dude kommer fram till en, frågar vad klockan är och plötsligt så där trevligt tillägger: Sinä olet muuten tosi nätti!

En söndag i februari...

...fikade vi ute på en klippa med utsikt över isen.

Solen var så stark att man inte kunde hålla ögonen öppna, därav det sovande utseendet.

Över 3 men mindre än 3,5 kilo och fixerat huvud

Det sade den vikarierande hälsovårdaren på rådgivningen idag när hon klämde på kalaskulan. Jag förstår att ni alla blir alldeles till er i trasorna av den här spännande informationen. Jag blir det åtminstone.

Vad det står i min kalender idag

Det känns dock inte riktigt som att lillfiluren tänker hålla tidtabellen.

Den sorliga sångtävlingen

Det här med Eurovison Song Contest har väl i och för sig aldrig varit föremål för någon större satsning i Finland, men ändå blir finnarna besvikna varje gång vårt stackars tävlingsbidrag toppar förlorarlistan ute i Europa. Inget av årets bidrag har den show som ett ESC-bidrag borde ha för att någon som ser och hör bidraget ska minnas det fem minuter efter att sången tagit slut och så gott som varenda en finalist i årets tävling gömde sig bakom sitt speldon, kanske för att slippa dansa och kommunicera med publiken? Svenskarna har till och med mer schwung i pausen än finnarna har i sina mest svängiga bidrag. Eller kanske vi borde kalla dem minst svänglösa bidrag.

När konferencierdamen dessutom frågade Pernilla Karlsson hur det kändes att uppträda "för en fullsatt ishall" undrar man vem hon försöker lura – hur bra man än försökt dölja det (eller hade man det?) syntes det långa vägar att ishallen var tom så det bara ekade om det.  Om man ändå ska försöka ordna ett stort showevenemang, varför delar man inte ut gratis biljetter och tutar ut om det till höger och vänster för att få en sal fylld med hejande och hurrande publik i stället för att låta artisterna uppträda inför en nästan tom hall?

Mellan varven kunde man som tur surfa in på den svenska tävlingen för att inte sjunka alltför djupt i den finska showmelankolin. Svenskarna har ändå koll på det här med schlager och show, år efter år. Dagens deltävling i Melodifestivalen levererade flera riktigt underhållande bidrag och svenskarna förstår också att ha med de väsentliga beståndsdelarna dans, blixtar och dunder, fläkten i håret, konfettiregnet, blinkande ljus och fyrverkerier. Alltså t.om. Christer Sjögren hade ju tyvärr mer sväng än de finska bidragen.

Nä, den finska finalen var ju bara sorglig att följa med. När konferenciererna dessutom sade "rauhoittukaa, hauskaa saa olla muttei liian" när publiken jublade undrar man varför de över huvudtaget ens velat ha den lilla publik som finns där, hur stelt kan det bli liksom? Det må ha varit ett försök till skämt men är inte poängen med en musiktävling ändå att publiken ska gilla musiken, hurra och vara med?

Lite roligt tycker jag det ändå är att en finlandssvensk tjej representerar Finland och önskar henne naturligtvis lycka till. Och det vinnande bidraget uppfördes till sist också i konfettiregn, så ett ESC-poäng fick Finland trots allt för det ikväll. Men hur långt det räcker? Ja. Säg det.

FejsTajm

Okej det här med Face Time är ju nog hur bra som helst. Det jobbiga är bara att man måste koncentrera sig på att se snygg ut i telefon medan man talar med folk. Videokameran ursäktar ingenting när du blir uppringd direkt efter att ha öppnat ögonen på morgonen. Och I tell U, det är ingen fager syn man möter då. Så fejstajma mig på egen risk.

Vad tillvaron går ut på just nu

Att varje kväll innan sömnen kommer tänka "tänk om det är dags nu? Hoppas det händer i natt!" och sedan vakna oförlöst morgonen efter. Att hela dagen gå och vänta på att värkarna ska sätta igång på allvar och bli regelbundna. Att varje dag höra folk konstatera "aj sidu du är fortfarande i ett stycke!" och man ba men herregud det hade jag inte märkt, tur att du såg det! Att en promenad till metrostationen och tillbaka leder till så våldsamma smärtor att man inte kan röra sig på hela resten av dagen.

Mondjö den här frustrationen. Tiden har aldrig gått så här långsamt. Jag fattar inte vad den där ungen gör därinne. Kom ut för fan.

Hejdlöst spännande vecka det här

 

Tills vidare underhåller jag mig med att lacka mina tånaglar och se på Downton Abbey. Så att inte folk under förlossningen sedan liksom tänker "herregud vilka fula tår hon har".

En liten bildserie av dagens händelser

En härlig vinterdag med snö och sol har det varit idag. Jag har observerat hur naturfotografen beter sig i sin omgivning.

Fotografen in action.

Fotografen in action.

Fotografen in action.

En ny grej som jag lärde mig idag är att man ska sticka ner huvudet om man hittar ett hål i isen. För det är där som alla spännande saker händer.

Sen samlade vi fräknar och åt Dumlepatukka i den värmande solen. Det var skönt.

Bäddat och klart!

Här ska bebbeluren sova. Sen när den behagar komma ut alltså. Jag misstänker att det är en blyg typ eftersom den verkar trivas så bra där i gömman.

Färdigbäddad spjälsäng med tillbehör.

Det är alldeles alldeles härligt med händiga och pyssliga släktingar som så gärna stickar och syr och grejar och är så hjärtligt glada och ivriga över vår lilla bebé som är på väg.

Sängen är färdigt bäddad med lakan sydda av filurens mormor. Mjukaste skönaste gosedjuret Nasse har farmor sytt. Den randiga gröna filten har min moster, filurens gammelmoster stickat och lapptäcket har farmor sytt åt filurens far för 30+ år sedan. Bebisboet som skymtar där under täcket sydde jag för en månad sedan och spjälsängsskyddet sydde jag också själv eftersom det inte gick att hitta några i butik som var tillräckligt höga och som inte var någon fånig färg som jag inte ville ha.

Så nu, nu är allt klart och det är bara bebén som saknas. En mycket klok och vis Jonna visste berätta att man ska rikta fjärrkontrollen mot magen och trycka på eject.

Saker som tydligen inte går att undvika.

Det är en och en halv vecka kvar till beräknat datum och idag upptäckte jag mina första stretch marks på magen. Det känns ungefär såhär.

Gratis är gott?

Det är tydligen en bra dag att vara i farten på stan idag, alla hjärtans dag till ära står folk och delar ut gratisprover till höger och vänster. På min väg hem från stan via Östra centrum fick jag dessa tre härligheter. Men yoghurt med maräng?? Jag är mycket skeptisk till att det kan vara gott, trots att det är gratis.

En upptäckt

Om man tittar sådär snabbt så har den där chokladen som kletats fast i den vita soffan en slående likhet med bajs.

Vacuumet

Det här mammaledighetslivet innan själva mammafasen inleds känns nog helskumt. Dagarna går mest åt till att sova, surfa, läsa eller någon annat stillasittande underhållning. Och från och med igår har jag en ny hobby då jag upptäckte att jag tydligen ändå kan sticka trots allt, eftersom man kan lära sig det mesta via internätet. Om jag någon gång får för mig att ändå lyfta på min rumpa och ta mig ut bestraffas jag med sådana foglossningssmärtor att det inte är nådigt att försöka röra sig under resten av dagen.

Det är som att vara i ett vacuum. Inget är som tidigare men inte kommer det att förbli så här som det är nu heller. Allt går ut på att bara vänta. Vänta på att filuren tröttnar på sitt trånga utrymme och kommer ut för att träffa oss. Tiden  s l ä p a r  sig fram. Och jag blir bara tjockare och tjockare. Det är tungt att vara tjock.